Min första kärlek tog slut för ungefär ett halvår sedan. Den började runt dagis. Vi gick i samma dagisgrupp och lärde känna varandra, vi lekte och gjorde sånt som småbarn gjorde. Det var inte fören i ettan jag förstod vad jag kände och bad en av mina kompisar fråga chans. Hon gjorde det, han sa ja. Vi var ihop ett bra tag, två och ett halvt år. Han gjorde slut och hittade på en otroligt dålig anledning till varför, och det gick ett b
par veckor. Jag trodde jag var över honom. Sen blev jag kär i honom igen. Vågade inte göra något fören det var försent för en ny chans. Var väldigt ledsen över honom ett bra tag, känns nu bara fånigt att det var som det var. Trodde jag verkligen älskade honom. Bara glad att det är över.
Det är svårt att glömma någon man så länge känt och nästan varit bästa vän med. Sen är det ju en helt annan sak att vara ihop i den åldern än att vara ihop nu. Allt var mycket mer en lek då. Man bara skulle vara ihop.